Alla inlägg under september 2007

Av Filip - 28 september 2007 12:34

De senaste 4 åren har ett fokus för träningen varit att höja den aeroba kapaciteten i mina snabba muskelfibrer. Knepen för att tvinga IIx-fibrerna att utföra uthållighetsarbete har varit många och finurliga; långpass innan frukost, löppass i "kenyanstyle", tröskelträning direkt innan långpass, bara fett och protein på s.k bonkpass, ingen mat alls på 36timmars multisportpass mm mm. Det känns som kroppen äntligen accepterat  denna idioti och jag börjar sakta få en muskulatur som är bättre anpassad för långkörning i nära 10h.


Därför har jag känt ett visst motstånd när jag nu börjat blåsa av 100ingar med 5 min vila och kör flygande 30 i maxfart etc. Ungefär som en trögfattad hund som väldigt sakta och efter mycket tjat lärt sig sitta och ligga på kommando men nu blir bestraffad medelst käpp när han äntligen lyder!

Ändå känner jag att jag har en annan hårdheten i kroppen nu än när jag var fjunig tonåring och återhämtningen går betydligt snabbare mellan passen. Igår lyckades jag lägga i 3ans växel på träningen; 13.0 på en hundring med stillastående start! Nu gäller det bara att hitta 4an och 5an också.


Man kanske skulle införskaffa ett "elektriskt halsband" som man programmerade så man fick en saftig stöt om man inte klarar varvtiderna på intervallerna?

Av Filip - 27 september 2007 12:27

En genetisk defekt som jag har är att jag lägger på mig förvånansvärt mycket vikt om jag kör styrketräning med vikter. Det paradoxala med medeldistanslöpning är att man behöver vara både realtivt stark muskulärt och relativt lätt.


För att råda bot på detta kommer jag inte köra någon styrka på gym utan istället göra ett litet experiment med backträning. Hittade en fin slingrande stig uppför baksidan av Hammarbybacken, totallängden är ca 1150m och den är omväxlande ganska brant men har ett par flacka parti. Passet jag kör där ser ut så här: 10 jämfota upphopp på stället, 250m studslöpning, 20 höga knäuppdragningar, 320m sprint nära max (nästan flackt parti), 150m hälkick, 430m vanlig backlöpning (här är det ganska brant), 10 jämfota upphopp. Denna runda tar ca 6min, sen är det bara att jogga ner och upprepa.


Har testat ett par sådana pass nu, det blir så sjukt jobbigt så man knappt kan fatta det. Dom sista 10 upphoppen lättar jag knappt från marken. Känslan är som en blandning av hårda 1000m-intervaller och djupa knäböj...

Jag tror effekten av denna typ av styrkeuthållighet gör att man kan hålla ihop bättre i loppens slutskede och inte tappar alltför mycket fart när syran kommer smygande.

Av Filip - 25 september 2007 13:54

De senaste dagarna har jag funderat en del på hur olika folk är i sin inställning till idrott och vilka mentala gränser man sätter åt sig själv. Det blir mer och mer klart att dessa gränser är betydligt starkare än de fysiologiska gränser som jag mäter på labbet.


Jag har nöjet att få vara tränare till ett väldigt brett spektrum av människor. På ena sidan av av detta spektrum har vi damerna från Östermalm (inga namn nämnda men ingen risk att de läser detta inlägg eftersom de inte har något idrottsintresse alls) som tycker att 20min trappmaskin på 60% av maxpuls är en jätteinsats och kan helt enkelt inte acceptera när jag säger att de lätt skulle klara en timme om de bara ville.  Frågan är oftare vad dom får "unna sig" efteråt.


På andra sidan av spektrumet har vi dels Lill-Kötta som antagligen inte vet vad begränsningar är eller så skiter han bara i dom. Vem har sagt att man inte kan köra långpassen med 35kg packning, tröttheten blir mer "ädel" då brukar han säga. Sen har vi min kompis Stina som tyckte att hon var "rätt pigg" efter ett ultramarathon på 100km eftersom hon kunde sträcka upp armarna så att dom blev helt raka och dessutom prata obehindrat, något som tydligen inte vart möjligt efter Järnmannen i Kalmar 7 veckor tidigare.


För egen del tror jag att jag har massor att lära mig på detta område. Inte minst när det gäller tävlingar. Ganska ofta har man laddat rätt bra inför en tävling, sen står man där på startlinjen och tycker att alla andra ser mycket bättre ut och man börjar snabbt sänka sina målsättningar och stryka sig själv medhårs: -"Bara du tar dig i mål är det bra"

-"jag tränade ju så hårt igår, ha inte för stora förväntningar nu"

eller när det börjar göra ont i slutskedet: "-Skada dig inte nu, kör hårt nästa tävling istället" bla bla bla... Helst på en så lång tävlig som en Ironman hinner man föra denna dialogen med sig själv massor av gånger och ofta orkar man bara stå emot några timmar sen sänker man farten så att man är väl inom sin safety zone. 800m är lite lättare, där är det rusning från start till mål och man hinner inte bli för gnällig. Är man bara psykad till max på startlinjen så löser sig resten av sig själv.

Av Filip - 23 september 2007 09:18

Mina vader har balanserat på gräsen till sammanbrott i veckan. Jag utmanade ödet och unnade mig en vilodag i måndags, vilket jag inte skulle gjort. Det är något skumt som händer om man har pressat på bra med träningen och sen chockar kroppen med en vilodag. Kan det vara så att man rubbar balansen i muskeln genom att fylla på med för mycket glykogen eller något? Hade precis samma problem inför Växjö marathon förra året; jag hade tränat bra under en lång period utan större på problem, när jag sen lättade på träningen och började kolhydratladda fick jag nån låsning i vaderna som satt i i 2 dagar innan  loppet och gjorde att jag fick kliva av efter dryga 32km.


Nåja, 3 korta kvalitépass har det blivit; I tisdags ett Kosmintest 2x1min typ max med 3 min vila; kom 752m vilket enl min lilla tabell motsvarar 2.07,9 på 800m. Det sjuka var hur svårt tempot kändes, det gick inte att springa sig trött liksom. I fredags 10x100m 1min vila i 800-fart (14.5sek) som kändes någorlunda och igår ett kort tempopass; 6km tröskel och en 1500ing på 4.46


Gårdagskvällen tillbringades på en fest med 40 "vuxna" + 15 barn i en lägenhet. Detta kan mycket väl liknas vid en inkuberingskammare för bakterietillväxt; snoriga, hostiga ungar som pillade med sina klibbiga fingrar på allt som fanns i bufféväg. Fick kompensera detta genom att hålla promillehalten på en realtivt hög och för bakterier/virus icke helt gynnsam nivå.

Idag blir det lägenhetsvisning och långpass!

Av Filip - 18 september 2007 09:10

153km och 2 bra intervallpass samt lite försiktig känning på snabbhetsträning igen. Kommande vecka kommer bli lite mindre mängd, siktar på 110-120km men jag ska försöka få in 3 riktigt bra kvalitépass. Det är det som är lite sjukt, springer man 15 mil i veckan med mest distansträning så blir ett t.ex intervalllpass på 12x400m nästan som en vilodag eftersom man tränar ett helt annat system. Dagen efter känner man sig hur fräsch som helst!


Hade en liten tanke på att ställa upp på 2000m på "löparnas kväll" idag men jag hoppar över det. Även om jag börjar absorbera mängdökningen rätt bra nu så är det alltid så frustrerande att tävla när man bara har grundträning i kroppen, känslan är nästan att man får köra full fart från start till mål och sen är man hur pigg som helst 5 min efter loppet. Väntar med tä'vlandet några veckor till.

Av Filip - 16 september 2007 10:28

Hade igår äran att träna hela dagen med Lill-kötta! Har man bestämt att träna ihop med den killen vet man att det kommer göra ont. LK är ingen vanlig gnällig kille utan han gillar att köra hårt och inte snacka. Det som är lite jobbigt är att det är nära omöjligt att få honom att visa mänskliga tecken av trötthet, smärta eller ens obehag. Man tycker att han inte borde kunna springa så fort eftersom han väger närmre 100kg men LK är speciell. Gårdagen bestod av totalt 46km löpning; 14km med VO2-interaller på morgonen och sen 32km terräng bara några timmar senare. Det kan nämnas att LK inte bekymrade sig nämnvärt över upplägget utan överlät det till coachen (mig). Vi hade inte diskuterat farter etc utan strax innan den första 5 minutaren frågar han bara:

-"Full patte eller?"

Svar: "Ja"

och så piper han iväg i 3.10-tempo Det var då jag kände att det skulle bli en lååång dag. Bestämde mig för att inte vara den gnälliga men när vi sprungit 26-27km på långpasset och precis kämpat oss uppför en lång uppförbacke nämnde jag lite lätt:

-"Ja du Lillkötta, nu svider det allt lite i låren"

-"Nä".

Suck. Synd att det är stört omöjligt att få honom att tävla bara. Det hade varit riktigt kul att se vad han skulle kunna göra på 5000.

Av Filip - 13 september 2007 22:13

15x400, 20 sek vila igår. Snitt 79.4 sek sista på 72.5 Idag 15km fartlek och 5x80m med gåvila och en 200ing där jag tänkte springa snabbt, avspänt och bara glida fram. Så blev det inte. 28.8 sek (!) tog det, sprang som en väderkvarn och nä, idag kändes sub 2 långt borta.

Av Filip - 11 september 2007 21:23

bara 34km fick jag ihop denna hektiska vecka. De 3 första dagarna fick jag inte på skorna pga visst ödem runt fotlederna. Sen bar det av till Washington och 12h långa dagar på konferens. 3 kvalitépass; 5km fartlek, 20x80m backe och 12x70-20 räddade mig väl från att utveckla typ 2 diabetes av "the american way of life". Bytte 30 graders värme och tropisk luftfuktighet mot 12 grader och snålblåst i Stockholm. Förhoppningsvis kommer jag inte hitta några sådana här skyltar på mina rundor här hemma:

Skapa flashcards