De senaste 4 åren har ett fokus för träningen varit att höja den aeroba kapaciteten i mina snabba muskelfibrer. Knepen för att tvinga IIx-fibrerna att utföra uthållighetsarbete har varit många och finurliga; långpass innan frukost, löppass i "kenyanstyle", tröskelträning direkt innan långpass, bara fett och protein på s.k bonkpass, ingen mat alls på 36timmars multisportpass mm mm. Det känns som kroppen äntligen accepterat  denna idioti och jag börjar sakta få en muskulatur som är bättre anpassad för långkörning i nära 10h.

Därför har jag känt ett visst motstånd när jag nu börjat blåsa av 100ingar med 5 min vila och kör flygande 30 i maxfart etc. Ungefär som en trögfattad hund som väldigt sakta och efter mycket tjat lärt sig sitta och ligga på kommando men nu blir bestraffad medelst käpp när han äntligen lyder!

Ändå känner jag att jag har en annan hårdheten i kroppen nu än när jag var fjunig tonåring och återhämtningen går betydligt snabbare mellan passen. Igår lyckades jag lägga i 3ans växel på träningen; 13.0 på en hundring med stillastående start! Nu gäller det bara att hitta 4an och 5an också.

Man kanske skulle införskaffa ett "elektriskt halsband" som man programmerade så man fick en saftig stöt om man inte klarar varvtiderna på intervallerna?