Det känns som jag nämnt detta förrut men det kan vara värt att upprepa. Den vanligaste klyschan man hör i träningskrestar är att man ska "lyssna på kroppen" och det må vara sant, frågan är bara vad det är man lyssnar på egentligen?  Hade jag lyssnat på min "kropp" så skulle det absolut inte blivit någon träning igår. Snarare ville kroppen att jag skulle öppna en trekommafemma, poppa lite popcorn och slå mig ner i soffan. Jag hade ju varit uppe sen fem i morse och det är ju så himla viktigt att man inte sliter ut sig. Träning bryter ner, vila bygger upp, eller hur?

Tur att jag inte lyssnade på skitsnacket som min kropp försökte förmedla för jag tog mig ut på en löprunda med pannlampan i skogen och gjorde mitt kanske skönaste distanspass på ett halvår. Puls runt 125-130 och kilometrarna rullade iväg på strax under 4 minuter i snitt. Och det kändes riktigt fint efteråt! Ha!