Eftersom jag känt mig så sliten och hängig i flera dagar nu så passade jag på att ta en riktig vilodag och dessutom så köpte jag en rejäl godispåse som jag satt och åt på under hela arbetsdagen. Man vet ju hur det är, det gäller verkligen att vara hel och framförallt inte ha bränt ut sig när säsongen drar igång på allvar. Det är viktigt att lyssna på kroppen när man tränar så här hårt.

Skoja bara, fatta! Simning imorse såklart med våtdräkt och fenor, på eftermiddagen kände jag mig just så sliten som jag beskrev ovan men samtidigt funderade jag på om det fanns någon som helst möjlighet att ro hem ett testcykelpass på 40x(30-30sek) på samma belastningar som i måndags. Då körde jag 30x(30-30) och det var väldans himla jobbigt. Benen var ganska kassa från början men Master of Puppets på "repeat" och en petflaska vatten gjorde susen. Sista 2 intervallerna fick jag dock stå upp för att få runt pedalerna. Det gick ju, och precis som alltid mår jag mycket bättre direkt efter passet.

Det är det här som är mitt lilla projekt; hur långt kan jag pressa mig fysiskt och hur länge kan jag fortsätta att förbättra mig? Vad händer om jag ökar träningen x-procent varje år i 15 år till? När kommer åldern sätta stopp? Även när jag verkligen är "over the hill" så kommer jag inte lägga av för jag är Filip Larsen och jag lägger inte av. :-)  Min fysiska talang är väl ganska medioker om jag ska vara ärlig. Man kan nog hitta 3-4st i varje skolklass med samma fysiska förutsättningar som jag har. Det är inte det det handlar om. Att träna under dessa förutsättningarna är ungefär som att spela poker; man kan fejka sig till stora potter även om handen man fick på given inte var bättre än par i åttor (dam i topp kanske). Och då menar jag inte Texas hold'em, för där är par i 8or bra minsann.