Lillkötta och jag har ju en fin tradition att köra långpass med fartökning på julafton. Jag hade toppat upp mig för att kunna ta revansch på den svidande förlusten från förra året. Dessutom hade jag rekat en fin runda som skulle vara till min fördel, ganska flack och mestadels asfalt. Givetvis vägrade LK att köra på asfalt så dev samma gamla lervälling som vanligt. 25km tillsammans i stabilt trivseltempo och sen sista biten (10-11km) full patte i obt. Jag höll 0.1 tons klumpens rygg i ca 1km men sen försvann han in i skogen. Tidsdiffen i mål blev inte särskilt smickrande 6min 20sek! Jag kan inte annat än lyfta på hatten. Det är likadant varje år; jag har tränat på bra och förbättrat mig mot förra året men LK har tränat hårdare och förbättrat sig mer... Som vanligt är han fåordig om sin träning men när jag pressade honom hur han tränat fick han ur sig -"vette fan men jävligt mycket iallafall"