All ni som sitter och undrar hur det går för vår vän Ivan Basso så kan jag berätta att han tränar på bra.

Igår var den gode cyklisten ute på ett distanspass på nästan 5 timmar, snittwatt 212 och snittpuls 146.

Från den 19de till 25e körde han Tour de San Luis i Argentina, kollar man på wattdata så måste det varit rena semestern förutom ett par hårdkörningar i backarna varje dag.

Tidigare har han kört ett litet behagligt distanspass på 2h52min där han slängde in;

20min @ 342w, snittpuls 157

15min @ 342w, snittpuls 167

15 min @ 336w, snittpuls 162

och innan dess; 6 timmar distans 206 watt och 141 i snittpuls, han verkade ha blivit lite uttråkad för han la in 4x6min på 395 watt vilket fick upp pumpen i 176 bpm.

...och det var dan efter han var på labbet och körde 3x5min @ 400watt med 5 min vila, pulsen stack iväg till 185-190 i slutet av de intervallerna.

Blodvärden ser odopade ut också, 41% i hematokrit förra veckan.  Hejja Basso!

Igår gjorde jag ett riktigt rookiemisstag. När jag analyserar situationen så här efteråt så är allt Floppis fel. Jag var aptrött på eftermiddagen och skulle precis svida om till löpargrejor. Floppis som var i närheten meddelade med ett flin att det var svinhalt ute. Jag bestämde mig då för att cykla hem istället och köra OBT i Nacka med pannlampan. När jag kom hem lockade det ganska mycket att äta något gött, man vet ju hur viktig det är att ha fyllda energidepåer när man tränar. Underligt nog blev jag jättetrött efter maten och bestämde mig för att "vila ögonen" lite i soffan och för att bli pigg till träningen. Sen har jag en lång lucka och vaknar av att någon bäddat ner mig med filt och kudde (Liza?) och klockan är sent. Är dessutom hungrig igen. En snabb titt i kylskåpet och inser att det är tomt. Måste handla. Skräppåsen under diskbänken är full och måste kastas. Tar med den ner och ska kasta den på väg till affären. Går ut, det är kallt och halt. Kommer till affären, ser att jag fortfarande har soppåsen i handen. Lägger soporna i korgen och fortsätter handla som inget hänt.

Kommer hem, det är sent, jag är trött. Gör något ovanligt, bestämmer mig för att träna jättemycket och jättehårt imorgon istället. Går och lägger mig.

 Vaknar med ett ryck kl 04.30, helt säker att det är något som jag tabbat mig med. Ligger vaken och tänker efter: Fanfanfan! Kommer på två saker som glömts bort. Ett antikoaguleringsmedel är kvar i frysen på labbet och dessutom skulle jag ha postat en forskningsansökan. Måste ta mig till labbet innan damen som har hand om ansökningar kollar sin post. Morgonens simning uteblev således och ägnades åt att styra upp ovanstående misstag. Det är det jag säger: Får man någonsin en stund över att genomföra ett träningspass så ska man ta den chansen, man vet aldrig när man får träna igen!

Många oroliga bloggläsare där ute nu men jag kan lugna er; jag hann med ett pass simning igår morse så en hel dag med noll träning blev det inte men det var farligt nära!