Jag lovade i min ungdom att aldrig lägga ut bilder på barn eller skriva om känslor här på bloggen. Just nu lockar det ganska rejält att bryta mot dessa båda löften. Som en del redan listat ut så har de sista dagarna spenderats på BB där vår lille son Love såg dagens ljus.

Under graviditeten har jag hållit mig välinformerad om vad som händer i kroppen, fostrets utveckling vecka för vecka och funderat ganska mycket på hur det lilla livet skulle se ut. T.o.m ett par böcker om barns utveckling och barnuppfostran (eller egentligen frånvaron av uppfostran) har konsumerats. Jag var också bra insatt i förlossningens alla skeden och alla alternativa sätt som den lille skulle kunna komma ut på. Det jag absolut INTE var förberedd på var den otroliga känslokicken som kom precis när han tittade ut. Helt omöjligt att sätta ord på men det var det klart bästa jag varit med om. En annan division liksom. Så om det är någon som gillar att hoppa bungyjump, ta droger, köra fort på motorcykel eller liknande så kan jag rekommendera att bevittna erat barns födelse. Dopaminnivåer of the scale. Helt crazy.

Angående smärtan i samband med förlossningen så har jag ju skojat lite om det och försökt jämföra det med ett riktigt tufft intervallpass men jag tar tillbaka det. Detta MÅSTE ha gjort ondare! Ni som träffat Liza vet att hon inte har någon tuff fasad och man kan få intrycket att hon inte har så tjockt pannben. Fel. Hon fixade hela förlossningen utan medicinsk smärtlindring. Det var jäkligt tufft att stå brevid och inte kunna hjälpa till på annat sätt än att hålla handen och försöka peppa lite lagom.

Well well well. Ska försöka samla mig och ta mig ut på en träningsrunda även om det känns ganska meningslöst. Ni vet som heroinister som inte kan känna kärlek efter att ha upplevt ett heroinrus... En annan division liksom.

Så länge Love tänker fortsätta med den fina vanan att sova nätterna genom så kommer det inte bli några  problem att träna på.

Igår blev det lugn distanssimning på morgonen, 3 set med 1000ingar i olika format + lite annat. Kvällen ägnades åt distanlöpning, 14km, 4.13/km och 149 i snittpuls. En sansad distansdag för att spara krut inför dagens intervallinferno. Har redan simmat i en dryg timme, tanken var att få ett hårt simpass men upplägget var inte riktigt optimalt för att bli riktigt trött på ett bra sätt. Det enda ordentliga som gjordes var 4st hårda 150or men vilan var för lång och intervallerna för få för att jag ska känna mig nöjd. En faslig massa folk i bassängen, typ 5-7 pers per bana.

Ikväll blir det 2 timmar cykel med tröskelinslag! Stora vantarna på.