Senaste inläggen

Av Filip - 5 juli 2009 11:51

Jag erkänner, igår hade jag 0.4 mM i blodsocker när jag skrev mitt blogginlägg. Sådär lagom bitter när man är svag och blir droppad på cykelträningen. Lelle och Henke; ni ser inte alls ut som en liten tomte och Smeagol! Ni är bara så starka nu att ni lyckats reta upp hela triathlon-Stockholm...

 Henke


Lelle

Av Filip - 4 juli 2009 13:40

Körde en 192km runda idag på hojjen med mina "vänner" Lelle och Henke. Jag är fortfarande lite sleten från förra helgens äventyr och hade vissa problem med det ryckiga tempot, ffa i backarna. Höll fanan högt men när vi kom till Torö så orkade jag inte med att längre. Tänkte att jag låter Lelle och Henke köra ner och vända sista kilometern själva så hakar jag på på tillbakavägen. Stannade vid vägkanten för en kort piss, när jag står där som bäst susar de båda musketörerna förbi i en ryslig fart. Ropar efter dom men dom låtsades inte höra.


Helt bonkad och jättemosig med bara vatten och utan pengar blev det 10 långa mil hem i min ensamhet. Säger som Bamse:- "Det är bra med vänner, även små vänner"


Lelle, en vän i nöden.


Henke,  3st 40-timmars veckor börjar ta ut sin rätt.

Av Filip - 3 juli 2009 16:09

Klockan på 05.10 Äter lätt frukost. På med shorts å gympaskor. Möter Lelle under bron, 9km till sjön i Hellas. Antti, Henke å Stefan sluter upp för 2 varv simning i den spegelblanka sjön. Snackar lite skit på bryggan. Samma väg hem genom skogen. Kan man begära mer än så här?

Av Filip - 2 juli 2009 19:44

Jag tog en rekordlång 72-timmars vila efter IM  France, en viloperiod som inte kroppen fått sen augusti 2006. Fick lite lätta känningar av välfärdssjukdomar idag och leta mig ner till poolen där coach Mike bjöd på ett försök till VO2maxintervaller i simning. Riktigt så högt kom jag väl inte men skönt att vara igång igen. Nu på eftermiddagen 17km lätt distans med Lelle, vi sprang bort till Källtorpssjön och badade lite. Vattentempen där har gått som en IT-aktie på 90-talet, från 15 grader för 3 veckor sen till 24 idag! Mysigt.


Har gjort mig förtjänt av semester då jag just submittade mitt senaste manuskript till halvt ansedda tidsskriften Free Radical Biology and Medicine. Inte riktigt lika populär som filmen Free Radicals men på god väg.


  Resten av veckan är det tänkt en träningsupptrappning på hemmaplan och sen en två veckors Sverigeturné med besök i de södra delarna av landet. Fokus ligger på att träna hårt och inte använda hjärnan i någon större utsträckning. Intellektuell säsongsvila. Planen är att köra Sövde Halv Ironman som en skojtävling och fortsätta mala mil och kvalité i lagom avvägda proportioner fram till väldigt nära inpå Kalmar och Ironman-SM. Årets bästa dag.


Imorgon väntar en stor dag: Loves första simpass! Kungsholmens fina kroppstempererade bassäng bjuder på fritt babysim...


Av Filip - 30 juni 2009 23:04

Precis hemkommen från snigelätarlandet och behöver skriva ned min tävlingsrapport innan jag glömmer för mycket. Rent generellt kan man säga att IM France som tävling är ett stort överkommersialiserat jippo som bara går ut på att göra så mycket pengar som möjligt för att de blivit tilldelade några Hawaii-slotter. Banan i sig och omgivningarna var allt man kan önska sig i form av utmanande backar, salt vatten och platt löpning. Det jag motsäger mig är snigelätarnas girighet som får dem att ta emot drygt 2500 startande när loppet egentligen bara har kapacitet för knappt hälften. Framförallt är detta kass ur säkerhetssynpunkt. Hade det varit ett lopp som Göteborgsvarvet där man kan trycka in alldeles för många motionärer är väl ok om man berättar att det framförallt är folkfesten och inte löpningen som är grejen. Att göra det i ett lopp som innehåller simning i havet och cykel i bergen och löpning som är lite utöver det vanliga, är att visa dålig respekt mot de tävlande och för värdet på livet. Det kan låta överdramatiskt men jag förklarar nedan varför jag tycker det är så.

Simningen:

Planen för dagen var att simma lugnt, cykla ännu lugnare men att ge järnet på löpning. Dock med negativa splits (snabbare å snabbare efterhand som) i alla grenarna. Starten gick i en ca 150m bred samlad start, alla samtidigt alltså. Det var en liten s.k beach-shelf precis vid strandkanten, dvs en tröskel där det snabbt blev en dryg meter djupt. Eftersom alla startade uppe på stranden innebar detta att de som var först i vattnet landade precis vid strandkanten och sen kom nästa led rusande och hoppade ovanpå dem och sen kom nästa led och nästa. Jag var lite restriktiv och var väl i vattnet i 5e-6e led och landade mitt i gröten med vågor av testosteronstinna män som kraschade in i köttberget. Hade jag väntat någon minut extra hade jag kunnat promenera ett par hundra meter ovanpå massan av kroppar som låg där i vattnet J Det var så mycket folk att man aldrig kunde komma upp i horisontalläge i vattnet för att simma utan man blev stående med huvudet upp och viftandes med armarna. Hela högen med folk trycktes sakta utåt och till sist lossnade det och man kan börja simma. Jag simmade tarzan-sim (med huvudet ovanför vattnet) första 5 minuterna. Några stackare drabbades av panik och försökte simma tvärs eller till och med mot strömmen av folk. En kille som tappat glasögonen var helt skräckslagen och försökte klamra sig fast vid mig men jag lyckas ta mig loss och skrek åt honom att fortsätta simma.  Tog mig sakta ur klungan och simmade allra längst till vänster (högervarv) och rundar bojarna med 40-50m till godo för att undvika gröten nära bojarna vid vändningarna. När vi kom in för varvning på land efter 2400m var jag bara sådär sugen på att kasta mig i infernot för ett varv till men fältet har spridits ut och jag ökar på farten lite extra. Kom upp efter 1.03h och var väldigt pigg, ändå är det faktiskt personbästa på simsträckan med 8 minuter.

Cyklingen:

Banan var rejält tuff med totalt 1800 höjdmeter klättring. Jag hade som sagt valt att pacea mig själv stenhårt och lydde pulsklockan som om den vore Hinhåle själv. Första 2 milen innan backarna började skulle pulsen vara mellan 136-140, sen mellan 139-144 (ca 245 Monarkwatt) resten av resan utom i uppförbackarna där jag fick ligga mellan 145-152 för att kompensera för frihjulandet i de brantaste nedförbackarna. Det är nästan  löjligt hur lätt det var att få upp pulsen i 140 under tävling, nästan så man kunde tro att något var fel men hastighetsmätarn stod på runt 38-39 km/h på platten så det verkade stämma.

En störig grej var att jag snackade lite med företaget som sponsrade loppet med sportdryck ”Infinite Nutrition” på expot dagen innan loppet. Det visade sig att dom valt att spetsa sportdrycken med vassle- och mjölkprotein?! Hur korkat är inte det med tanke på hur många som får problem med magen under såna här lopp? Jag som vegan hade dubbla anledningar att inte ta den sportdrycken under loppet. Kollade hur stora möjligheterna var att få langning med egen dryck men det visade sig inte funka alls, jag valde att försöka köra på hälften cola och hälften vatten vid langningsstationerna. En stort minus då är att man inte får i sig några mineraler och jag tror faktiskt att det var detta som satte käppar i hjulet för mig denna dag. Många jag snackade med efteråt hade haft stora problem med magen och enligt en av killarna från röda korset så var magproblem den stora anledningen att så många (230 personer) bröt loppet.

Utförskörningarna var minst sagt spännande och det fanns inga direkta skyltar som varnade för branta kurvor och inte heller var gropar i asfalten eller andra hinder markerade. Jag såg ett par otäcka vurpor men det allra värsta var en kille som hade kraschat in ett vägräcke och med tanke på vinkeln som hans huvud låg i och hur både hans armar och ben stod rakt ut i någon krampig spasm så gissar jag att nacken var bruten. Och jag som snackade med en amerikanare på flygplatsen som brutit nacken på fyra ställen under just detta loppet för tre år sen! Han hade tydligen försökt kontakta arrangörerna och få dem att vidta en del säkerhetsåtgärder men de ville inte veta av honom. Efter mycket om och men hade han fått en gratis start till detta årets lopp istället!

Imponerande 1: Blev omkörd av Karin Thürig, som har det inofficiella cykelvärldsrekordet, i en av de brantare nedförbackarna. Hon var ute och kletade av kolfiber på vägräcket en gång och hade knäet nere i backen i nästan varje kurva, där var jag chanslös på att våga hänga med.  Såg senare att hon bröt loppet efter 15 mil på cykeln, jag gissar att hon kraschade till sist?

Imponerande 2: Mötte svenska proffset Tove Wiklund vid en av vändpunkterna. Tove ligger i spets för ett långt led cyklister. Bakom henne ligger 25 män med ca 0.5 meters lucka (tillåtet avstånd minst 7m). Skäms killar!

Tog mig helskinnad ner (mindre kunde sägas om min ena pungkula) och tryckte upp farten lite extra på de sista 3 platta milen. Tid 5.28h Aningens märkliga känsla att lämna in cykeln och låren INTE känns som de fått stryk med tvålar i strumpor i någon fängelsedusch.

Löpningen:

Jag hade grym support av lite bekanta på löpningen vilket gjorde att första 2km blev lite onödigt snabba men sen kom jag ihåg mitt negativ split-mantra och hittade rätt puls och fart. Det var 25-26 grader och löpbanan gick ute på asfalten, helt befriad från skugga.  Jag började bli törstig och lite hungrig och svepte nog lite mer cola än vad jag borde. En gel åkte ner också men satte sig lite på tvären. Jag höll tempot någorlunda stabilt runt 4.30/km och det kändes helt ok, bara korsryggen var lite stel. Efter 18km började jag bli lite illamående men det gick mycket i vågor och jag fortsatte och hoppades att det skulle gå över. Passerade halvmaran på 1.34 på egen klocka och det var då jag skulle få ”fri fart” och betala tillbaka allt det jag hållit tillbaka tidigare under dagen. Men jag blev liksom bara darrigt svag i benen och mer och mer illamående. Jag försökte komma på vilken som var min reservplan om något sånt här skulle hända men just då var det bara att fortsätta FRAMÅT som gällde. Spydde upp något som liknade innehållet i en sirapsflaska mitt framför en orkester med bongotrummor, alla började ropa ”Come on Phillipe, come on Phillipe!” när dom såg mitt namn på nummerlappen. Ni som varit riktigt gött drängfulla någon gång vet hur det känns att gå på starkspriten igen precis efter man spytt; inte kul men måste man så måste man. Tog mig till nästa vätskestation och tänkte kompensera för vätskeförlusten med två stora muggar med vatten. Hade väl kvar vätskan i magen i ca 5 steg innan den åkte upp igen. Forsatte till nästa vätskestation, likadant igen. Tänkte efter ett tag att ”kroppen är smart, kräker man upp vätskan så vill kroppen inte ha mer”. Testade att springa vidare utan att dricka. Illamåendet försvann men jag blev inte så snabb av det. Töntstapplade sista milen i löjligt långsamt tempo. Tänkte att det är en dum sport och ett dumt lopp. Kom in på upploppet, såg den blåa mattan. Fick något konstigt euforiskt rus och sprang och ger high-fives till publiken och sträckte armarna i vädret när jag gick över mållinjen. Ha, en erfarenhet rikare ändå. Löptid 3.35h Totaltid 10.15h Snittpuls 142.

Av Filip - 28 juni 2009 20:38

Det har nog varit lite missvisande uppdateringar pa natet. Jag lyckades inte alls med en negativ split pa lopningen daremot lyckades jag borja tokspy upp allt jag drack efter 23km. Total hardsmalta efter en forsta halvmara pa 1.34 sa blev andra halvan ga-spy pa 2.04 Jag var saaa saker pa att fixa negativa splits da jag simmat riktigt lugnt (med negativa splits) och cyklat annu lugnare. Led nagot enormt sista tva milen pa lopningen men tycker man ska fullfolja om man inte har nagon allvarlig akomma for att visa respekt for sina medtavlande. Viss dispens till proffsen som maste fortjana sitt levebrod pa att gora bra lopp. Mer utforlig rapport senare. Sluttid 10.15 var anda inte sa langt ifran sverigebastat pa banan :-)

Av Filip - 25 juni 2009 17:29

En sista kort uppdatering. Ska iväg och heja fram Bambi på 800m på Sollentunas GP om en liten stund. Ryktet säger mig att hon precis träningspersat på 200 så jag har höga förväntningar.


Har funderat lite på vad jag kan göra för tid på söndag. Det är givetvist svårt att sia om men den bästa svensktiden på banan är på 10.16 från 2003 och det kan jag fixa. Ett annat scenario är att jag fixar sub-10h som borde göra mig snäppet lyckligare. Lyckan är sen fullbordad om jag kan persa och ta mig under 9.47h men det kan bli riktigt tufft med tanke på de hiskeliga backarna och värmen på löpningen. Perset är ju från den snabba Kalmarbanan.


En sak som jag gett mig själve tusan på är att göra negativa splits i alla tre grenarna och dessutom se till att simningen blir som en smekning, cyklingen mild (hur man nu gör 18 mil i bergen milt) men löpningen aphård. Att negativsplitta en IM-löpning är duktigt svårt. Jag har kollat genom splittarna från Kalmar och det är tydligen bara Antti och en motionär som har lyckats med konststycket. Fysiologiskt är det en klar fördel att åtminstone ta det lite piano på cyklingen men det brukar vara lättare sagt en gjort. 


Hursomhaver, följ min framfart på www.ironman.com klicka dig fram till IM France och sen får du nog göra en "athlete tracker" då jag inte lär dyka upp på "leaderboard" förrän sista milen på löpningen:-) Även eurosport följer tävlingen men det sänds typ en vecka i efterhand.  Start 06.30 svennetid.


Fingers crossed, balls out.

Av Filip - 24 juni 2009 14:53

Så, nu har jag släppt på träningen och ska gå och räkna timmarna till startskottet går. Körde ett sista cykeltest bara för att få lite extra data att jobba med i framtiden. Det verkar som intervallpasset jag körde i söndags inte var en lyckoträff utan en faktisk formförbättring. På pappret så har jag lyckats trycka iväg min laktatkurva 6 watt längre till höger än någonsin tidigare och det ska ju enligt teorin vara bra. Tyvärr uppfyller jag inte minimikravet "minst 5 långpass på minst 5 timmar sista 3 månaderna" så vi får se hur mycket av denna förbättringen jag kan få ut nere hos grodätarna.


Fick dessutom lite stalltips av en viss ryss hur man snabbt och behändigt ökar plasmavolymen inför varma lopp där prestationsförmågan hänger på hur väl man klarar vätskeförlusten. Inget mer glamoröst än vattenladdning följt av en socker och saltbomb kombinerat med testcykel utan fläkt... En viss molande huvudvärk infann sig efter det passet :-)


Imorgon blir det ett kort testlopp på 1000m i simning där jag tänker persa och sen är det rest & recovery som gäller ända till söndag. Mina nya armstöd till tempostyret har kommit och flaskstället också så det blir lite meckande med cykeln ikväll.

Skapa flashcards